Bestämma latitud genom att observera himlen.

Före satelliterna hittade sjömän sin latitud med hjälp av en vinkel som mättes ovanför horisonten. Idén är enkel. Stå på ekvatorn vid en dagjämning, så står middagssolen rakt ovanför dig, i 90°. Gå norrut, så sjunker middagssolen lägre på den södra himlen. Vinkeln minskar exakt en grad för varje latitudgrad du rör dig.

På norra halvklotet, när du vänder dig söderut vid lokal middag, är solens höjd

h = 90° − φ + δ

där φ är din latitud och δ (delta) är solens deklination: latituden för den punkt på jorden som solen står rakt ovanför den dagen. Den är 0° vid dagjämningarna och varierar mellan ungefär +23,44° och −23,44° under året.

Vid en dagjämning är δ = 0, så φ = 90° − h. En uppmätt middagshöjd på 49° betyder en latitud på 41° N. Vid junisolståndet är δ = +23,44°, så vid 40° N når middagssolen 90° − 40° + 23,44° = 73,44°. I praktiken använder man en tabell över solens deklination för datumet, vilket är så navigatörer använde almanackan.

På natten finns en genväg på norra halvklotet. Polaris, Nordstjärnan, befinner sig mindre än 1° från den norra himmelspolen, den punkt på himlen som jordens axel pekar mot. Den höjden över din horisont är lika med din latitud, så Polaris höjd ≈ din latitud (med en noggrannhet på ungefär en grad). Om Polaris befinner sig 52° över horisonten är du nära 52° N. Vid Nordpolen står den rakt ovanför dig; vid ekvatorn ligger den på horisonten.

På södra halvklotet befinner sig Polaris under horisonten. Ingen ljusstark stjärna markerar den södra himmelspolen, så sjöfarare på södra halvklotet förlitade sig på solen och andra metoder.