Ett rutnät för en sfär.

Ett platt rutat papper har ett enkelt adressystem: gå åt sidan och sedan uppåt. En boll har inga kanter eller hörn, så den behöver en annan plan. Planen som människor kom överens om använder det som jorden redan har: en rotationsaxel. De två platser där axeln kommer ut är Nordpolen och Sydpolen.

Mitt emellan polerna går ekvatorn hela vägen runt. Den är den naturliga startlinjen för ett av våra två tal.

Latitud visar hur långt norr eller söder om ekvatorn du är. Det är en vinkel som mäts från jordens centrum. Ekvatorn är 0°, Nordpolen är 90° N och Sydpolen är 90° S. Punkter med samma latitud bildar en cirkel runt jordklotet som kallas en parallellcirkel. Parallellcirklar möts aldrig, och de blir mindre när du rör dig mot polerna.

Longitud visar hur långt öster eller väster du är. Det är också en vinkel från jordens centrum, mätt runt axeln, från 0° till 180° österut eller västerut. Punkter med samma longitud ligger på en halvcirkel från pol till pol som kallas en meridian. Till skillnad från parallellcirklar möts alla meridianer vid polerna.

Det finns något märkligt med de två startlinjerna. Ekvatorn är vald av naturen: den är cirkeln mitt emellan polerna. Men inget i naturen väljer en 0°-meridian. Vilken linje som helst från pol till pol kunde ha varit starten. I århundraden använde sjömän och kartografer olika linjer.

År 1884 kom en internationell meridiankonferens i Washington överens om att använda meridianen genom det kungliga observatoriet i Greenwich, London. Det är en överenskommelse, inte en upptäckt. Därför ligger nollmeridianen i Greenwich och 180°-meridianen, på andra sidan jorden, är platsen där longituderna österut och västerut möts.