Grannar: från Vintergatan till det kosmiska nätverket

Vår kosmiska adress går från litet till stort:

Jorden → Solsystemet → Vintergatan → Lokala gruppen → Jungfruns superklusterregion → Laniakea → det kosmiska nätverket.

Strukturerna hålls ihop av gravitation, och varje struktur finns inuti en större. Nu klättrar vi uppför stegen.

Vintergatan är en stavspiralgalax: en platt skiva av stjärnor, gas och damm med spiralarmar och en stav av stjärnor genom dess centrum. Den är ungefär 100 000 ljusår tvärs över (uppskattningar av skivan sträcker sig från ungefär 90 000 till över 100 000 ljusår), men är bara omkring 1 000 ljusår tjock. Den innehåller någonstans mellan 100 och 400 miljarder stjärnor, och astronomer kan inte räkna mer exakt eftersom större delen av skivan döljs för oss av damm.

Vi bor inuti skivan, ungefär 26 000 ljusår från centrum, på en liten del av en arm som kallas Orionarmen, mellan två av de stora spiralarmarna. Därför ser vi Vintergatan som ett band över natthimlen. Alla bilder av vår galax "utifrån" är en konstnärlig tolkning eller en modell, aldrig ett fotografi.

Den lokala gruppen är vår hemgrupp av galaxer och är ungefär 10 miljoner ljusår bred. Den innehåller minst 80 kända galaxer, men bara tre är stora: Vintergatan, Andromedagalaxen (2,5 miljoner ljusår bort) och Triangelgalaxen (cirka 2,7 miljoner ljusår bort). Resten är små dvärggalaxer, bland annat Stora och Lilla magellanska molnen, som kretsar runt Vintergatan.

Bortom den ligger Jungfruhopen, ungefär 54 miljoner ljusår bort, med långt över tusen galaxer. Den lokala gruppen ligger nära utkanten av en större region, Jungfrusuperhopen.

Laniakea är den enorma region (namngiven 2014 efter ett hawaiiskt ord som betyder "omätlig himmel") som omfattar den lokala gruppen, Jungfruhopen och ungefär 100 000 stora galaxer över cirka 500 miljoner ljusår. Astronomer drog dess gräns genom att kartlägga hur galaxerna flödar: alla galaxer där inne rör sig mot samma centrala region, ungefär som vatten i ett avrinningsområde. Dess gräns är en användbar kartlinje, inte en vägg.

Det kosmiska nätet. På de allra största skalorna är galaxerna inte jämnt utspridda. De ligger samlade i filament och skivor runt enorma, nästan tomma tomrum, med de största hoparna på platserna där filamenten möts. Hela mönstret ser ut som en svamp eller skummet på såpbubblor. Tomrum kan vara tiotals till hundratals miljoner ljusår breda.

En snabb koll av en vanlig missuppfattning: det är lätt att tro att solen är i centrum av Vintergatan, eftersom himlen verkar vara ordnad runt oss. Men vi befinner oss ungefär halvvägs ut till skivans kant, i utkanten av en liten spiralarm. Vår plats är helt vanlig.