Sinnesintryck eller perception?

Psykologer delar upp det som händer när du ser ett ansikte, hör en sång eller smakar på en citron i två uppgifter.

• Sensation är den första uppgiften. Specialiserade celler som kallas receptorer fångar upp en form av fysisk energi (ljus, ljudvågor, tryck, kemikalier) och omvandlar den till elektriska signaler som nervsystemet kan använda. Den omvandlingen kallas transduktion. I ögat är receptorerna stavarna och tapparna i näthinnan. Det finns ungefär 120 miljoner stavar och ungefär 6 miljoner tappar i varje öga.
• Perception är den andra uppgiften. Hjärnan organiserar och tolkar signalerna, så att ett mönster av ljus och mörker blir "min kompis, tio meter bort, som vinkar".

Sensation är bara en svärm av signaler. Perception ger dem en mening.

Perception fungerar i två riktningar samtidigt.

• Nedifrån och upp (datastyrd bearbetning) börjar med signalerna. Kanter, färger och rörelser upptäcks först och sätts ihop till större saker.
• Uppifrån och ned-bearbetning börjar med det du redan vet och förväntar dig. Sammanhang, minne och mål påverkar vad signalerna betyder.

Läs det här: "I lvoe reading tihs". Du läste det förmodligen utan problem, trots att bokstäverna är omkastade. De råa formerna (nedifrån och upp) var tvetydiga, men dina förväntningar (uppifrån och ned) fyllde i meningen. Båda riktningarna fungerar hela tiden, och illusioner uppstår ofta när de två inte är överens.

Illusioner är inte misstag i dina ögon. De är reglerna som hjärnan använder för att gissa vilken scen som är mest sannolik, i ett fall där gissningen blir fel. I vardagen fungerar de här reglerna mycket bra, och därför kan du fånga en boll eller känna igen ett ansikte på en sekund.

Många forskare beskriver nu hjärnan som att den hela tiden gör förutsägelser om världen och sedan jämför dem med de inkommande signalerna (ramverket kallas prediktiv bearbetning). Det är en aktiv forskningsidé, inte ett fastställt faktum, men den stämmer väl med mycket av det som illusioner visar.