Spridning

När ett läkemedel finns i blodet pumpar hjärtat runt det i hela kroppen på ungefär en minut. Från blodet fördelas det till vävnaderna: muskler, fett, organ och, beroende på läkemedlet, hjärnan. Ju mer av ett läkemedel som lämnar blodet och finns i vävnaderna, desto mindre finns kvar i blodet för att mätas.

Farmakologer sammanfattar detta med ett enda tal, distributionsvolymen, Vd:

Vd = dos ÷ C₀

Där C₀ är koncentrationen i blodet (plasman) precis efter att en intravenös dos har blandats. Exempel med påhittade siffror: dos = 100 units, C₀ = 2 units/L ger Vd = 100 ÷ 2 = 50 L.

Som jämförelse har en vuxen ungefär 5 L blod, varav cirka 3 L är plasma, och totalt ungefär 40 L vatten i kroppen. En Vd på 50 L är mer än allt vatten i kroppen! Det visar att Vd inte är en verklig volym. Det är den skenbara volym som skulle behövas för att läkemedlet skulle ha den koncentration som uppmättes i blodet. En stor Vd betyder att läkemedlet har lämnat blodet och finns i vävnaderna (ofta fettlösliga läkemedel). En liten Vd, nära plasmavolymen, betyder att läkemedlet mest stannar i blodet.

Två saker till påverkar fördelningen:

• Bindning till blodproteiner. Många läkemedel fastnar på ett protein som kallas albumin i plasman. Bara den fria (obundna) fraktionen kan lämna blodet, nå målet och verka. Den bundna delen fungerar som en reserv. Balansen förändras när det fria läkemedlet förbrukas.
• Barriärer. Blod-hjärnbarriären består av kapillärsceller som sitter ihop med mycket täta tätningar och har särskilda pumpar som pressar ut många molekyler igen. Den skyddar hjärnan från gifter och de flesta kemikalier som finns i blodet. För ett läkemedel som ska verka i hjärnan är den ett hinder; för ett läkemedel som ska verka någon annanstans är den en välkommen säkerhetsfunktion.